Länge sedan jag skrev.

Det här med att blogga verkar inte vara min grej nu som 30 årig mamma till barn med svårigheter. Min ork räcker inte till. Kan sakna det med att vara yngre, för i tonåren kunde jag skriva av mig alla tankar och känslor på ett helt annat sätt. 

Kortfattat, och för min egen del:
- ME-diagnosen blev borttagen när jag fick min autismdiagnos i våras. Tillsammans med de övriga diagnoserna anser läkaren att man får en helhetsbild av mitt mående.
- Så nu är följande aktuellt; hEDS, fibromyalgi, autism, recidiverande depression, utmattningssyndrom.

Sonen har autismdiagnos, dottern utreds för tillfället och kommer högst troligt även hon få en autismdiagnos. Vardagen är tuff. Andningshålen är få. Svåra att hitta, när de behövs mest hela tiden. Men jag hoppas att det blir lättare när barnen är äldre. Eller i alla fall annorlunda. 

Jag är fortfarande sjukskriven. Har en tanke om att försöka plugga på halvtid till våren. Men det skrämmer mig. Vissa dagar känns det möjligt, andra omöjligt.

Jag har sedan jag fick reda på att jag är autistisk försökt ta reda på vem jag är under den normativa masken. Vad behöver jag för att må bra, hur är mitt beteende utan att låtsas vara "normal", vad är mina intressen, vilka miljöer mår jag dåligt i, vad kan jag göra för att hantera stress...
0 kommentarer