Samtal med arbetsterapeut
Jag har en tid känt att det blir tyngre, de här besvären. Speciellt att förflytta sig, och det går inte att undvika. Men, jag har ändå dragit mig för att göra något åt det. Och som at i telefon frågade; "jag kan lägga en beställning på en gång, men är DU redo?" och svaret på det är... jag vet inte. Är jag redo?
Vi pratade om lite olika alternativ. Sådant jag kan använda på egen hand och sådant någon annan måste hjälpa mig med. Käppar, rullatorer, rullstolar och elscootrar. Sistnämnda var dock inget alternativ för det finns inte plats här där jag bor för isolerat garage med strömförsörjning. Så det som då at står för och kan beställa åt mig är en rullstol, som då min man eller annan person måste köra åt mig. Andra gånghjälpmedel står sjukgymnaster för utprovning av.
Är jag redo? Det skulle vara ett stort steg. Jag har på egen hand införskaffat en käpp då jag känt det behovet men inte upplevt att sjukgymnasten tagit mina besvär på allvar. Och jag kan hålla med om, att om man ser mig en bra dag då jag kan röra mig obehindrat, att det är svårt att förstå. Jag ser inte sjuk ut. Det syns inte utanpå vilka besvär jag har. Dock känner jag, att som sjukgymnast borde man ha träffat på flertalet med EDS?
Så. Jag tog då äntligen kontakt med någon, för att bolla lite med om möjliga alternativ för att avlasta mina höfter, så att jag kan vara mer aktiv snarare än mindre. Någon som jag känner tar mig på allvar, någon jag har förtroende för. Hon lovade mig att hon skulle prata med min sjukgymnast, får se om det leder till något.
Jag oroar mig lite extra just nu på grund av att jag om en veckas tid ska börja arbetsträna, och jag vill att kroppen ska orka vardagen.