Överbelastning
Jag var redan uttröttad. Hade varit till BVC med yngsta barnet dagen innan, på morgonen. Det gav enorm mjölksyra och svaghet i kroppen då hon inte ville gå mellan bilen och BVC och tillbaka, och likaså mellan bilen och förskolan. Vilket då innebar att
jag fick pressa kroppen till max när jag försökte bära en blytung ål... tänk att de kan bli så tunga och hala när de har bestämt sig för något.
Resten av den dagen, fredagen, låg jag och vilade. Var så trött. Värken kom krypandes och tabletter hjälpte inte. Jag visste att jag skulle behöva vara ensamt ansvarig dagen efter i några timmar och därför försökte jag se till att vila så mycket som möjligt
för att få bäst förutsättning för att klara av det.
Igår, lördag, var vi ensamma jag och barnen i tre timmar. Det gick bra. Vi kramades och mös i soffan och lyssnade på musik. Lilla var trött och kramig. Stora underhöll sig själv mycket. Det tyngsta var att värma deras lunch, som fanns färdig i kylskåpet.
När sedan svärmor kom efter lunch så fikade vi lite men sedan gick jag till sängen för att vila.
Jag var helt slut. Vilade resten av dagen, var uppe kortare stunder och umgicks med maken och barnen när han hade kommit hem från jobbet. Jo just ja, jag hämtade honom när han slutat jobbet och vi gick in i mataffären en snabb sväng, men jag var egentligen
inte i form för det. Men idag mår jag alltså inte bra.
Det är en svår balansgång. Att hitta vad som funkar. Egentligen visste jag ju redan att det skulle bli en för stor belastning igår, att vara ensam vuxen. Men det gick inte att lösa på annat sätt. Jag visste också att just då skulle det gå, på något sätt,
men att det skulle resultera i sämre mående efteråt. Det var ändå en härlig känsla, att få rå om mina små hjärtan.